34 Comments

  1. Em
    10 May, 2012 @ 08:49

    Fy fankeluringen så bra skrivet!!!!!!! Precis så där är det, man är ingen bättre människa för att man “ger upp sig själv”, “sen” finns inte, och ett förhållande behöver frihet och intresse för såväl den egna som den andra individen . Jättebra skrivet, verkligen, Sofie!

    Reply

  2. Uppochhoppa
    10 May, 2012 @ 08:54

    Jag tyckte det var underbart! Även om jag inte kunde motstå frestelsen att publicera åtta magiskt söta bilder på bebé och fick massa kommentarer som tjöt “ååhhh så söt!” så handlar även mitt liv fortfarande om att nå mina mål och att få drömma stort, bara det att det ingår en person till nu. Jag tror stenhårt på att våga vara exakt den man är, och att man drar med sig familjen i sitt race (från även faderfigurens och barnets sida, det är inte bara jag som bestämmer…) då blir ALLA glada och då mår alla bra.

    Du gör det med bravur tycker jag, ett föredöme och en inspirationskälla!
    Kram!

    Reply

  3. Jessica
    10 May, 2012 @ 09:02

    Fint formulerat om något väldigt viktigt!

    Jag blir uppriktigt ledsen när jag möter föräldrar som tror att man måste vara på ett visst sätt när man är mamma/pappa, att man måste ge upp sina egna drömmar. Om du som förälder ger upp dina drömmar så är det enligt mig samma sak som att säga till sina barn att de ska ge upp sina. För en sak kan man vara säker på. Dina barn kommer inte göra som du säger, de kommer göra som du gör.

    Reply

  4. Annie
    10 May, 2012 @ 09:22

    Hell yeah!!! Amen amen amen!!!! Skriver under på hela inlägget men tror aldrig du är en dålig mamma! Fantastiskt skrivet o känner så igen mig i när man tittar på alla andra “riktiga” föräldrar :). Man bara väntar på att de ska komma på en 🙂 kram o tack för så fint skrivet!

    Reply

  5. Helena
    10 May, 2012 @ 09:26

    Mycket bra skrivet!!!!!!!!

    Reply

  6. Shenor
    10 May, 2012 @ 09:59

    Fint Sofie!
    Vi som känner dig vet vilken superhjältinna du är även som mamma. Du är en av de få vänner jag har som har satt en “Coolhet”s etikett på moderskapet och gjort att man “nästan” kan tänka sig bli mamma någon dag utan att känna att man måste ofta sig själv och sin kropp till moderskapet. Trots att jag älskar barn och tycker att nästan hela 46% av dem är sååååå söta.
    Min mamma säger fortfarande (efter mina 31 år) att hon slutade tänka på sig själv när hon fick oss. Hon är en martyr, det är hennes sätt att bevisa att hon offrar sig för och älskar sina barn. Hennes mor gjorde likadan och det behövs lite trendbyte för att man ska våga bli mamma och ändå inte bli av med sitt jag!
    Jag är helt övertygad om att Mira och Elis kommer att ta med sig hur du/ni har varit under deras uppväxt och föra vidare det till sina familjer.
    Kul att du skriver om dem även i en träningsblogg då det bara bevisar hur mänsklig och tuff du är även när “kameran är avstängd” back stage eller vad man kallar privatlivet nu för tiden.

    Go girl!

    Reply

  7. Tengblad
    10 May, 2012 @ 10:27

    Tack för det inlägget, mycket läsvärt!

    Reply

  8. Åsa
    10 May, 2012 @ 10:28

    Grymt bra skrivet Sofie!

    Reply

  9. Jessica
    10 May, 2012 @ 10:42

    Du är bäst!

    Reply

  10. Lena Jones
    10 May, 2012 @ 10:58

    Det var nice!

    Reply

  11. Elin
    10 May, 2012 @ 11:00

    Otroligt läsvärt och bra inlägg.

    Reply

  12. Anna (orka mera)
    10 May, 2012 @ 11:11

    Fint. Tänkvärt. Bra. Du är SÅ rätt på det!

    Reply

  13. Malin
    10 May, 2012 @ 11:18

    Håller med och skriver under på det du skriver. Jag som har fyra barn får jobba hårt för att vara närvarande och ge kvalitet och inte bara flyta runt i kvantitet. Men det egna rummet är otroligt viktigt oavsett om det är träning, trädgård, vänner, jobb eller vad det nu kan vara som intresserar en.

    Reply

  14. Charlotte
    10 May, 2012 @ 11:24

    Underbart, Sofie! Du är sannerligen en inspirationskälla. // Stor kram från Praktikanten

    Reply

  15. Eva
    10 May, 2012 @ 11:26

    härligt skrivet!!

    Reply

  16. Kicki
    10 May, 2012 @ 12:53

    Väldigt fint skrivet miss Sophie. Jag känner hur glad jag blir när jag läser. Blir nästan lite rörd när jag tänker på att du och finska Hasse är ihop efter alla dessa år, er kärlek är så stark. Så fint. Allt känns som igår, när du hade sytt en egen stjärnhimmel ovanför sängen och hängt upp den med björkslanor, och det var så självklart att det var du och Hasse. Precis som nu, att det är ni. Men inte utan insats och svaret säger du själv, ni har alltid peppat varandra att uppfylla era drömmar och leva det liv ni vill ha. Det kräver en himlans massa styrka men oxå kärlek. Ni inspirerar verkligen och får säkert fler än mig att tänka på hur jag gör och har gjort. Tack för det.

    Reply

    • Sofie
      10 May, 2012 @ 19:36

      Åh, tack för härliga minnen. Min stjärnhimmel. Den försvann i någon flytt. Saknar den.
      Här kommer en hög med stora kramar!

      Reply

  17. Millis
    10 May, 2012 @ 13:48

    Dagens ,veckans, månadens… ja årets absolut bästa läsning om föräldraskap. Jag har tyvärr aldrig fått glädjen i egna barn, så jag är mao en sån där som tycker att andras barn är söta och fantastiska istället 🙂

    Reply

  18. YogaAnna
    10 May, 2012 @ 13:49

    WORD! Nu ska jag gå och gråta en skvätt! <3

    Reply

  19. Anette
    10 May, 2012 @ 14:39

    Fantastiskt bra!! vilken inspiration!

    Reply

  20. Ella - ÄtaTränaKämpa
    10 May, 2012 @ 18:56

    FANTASTISKT bra skrivet!

    Reply

  21. Törna
    10 May, 2012 @ 19:25

    Långt men sååå sant. Jag har ju ingen råkoll på att vara mamma men jag brukar smyga på Heidi…

    Idoler är ni och kommer alltid vara. Saknar att hänga med er men när vi får till det långt emellan är det lite som tiden gått långsammare än vi. Vi e fortfarande lite av de som levde på 90-talet….

    Reply

    • Sofie
      10 May, 2012 @ 19:32

      Det är ni som är idolerna! Vi är bara bleka kopior av dig och Heidi. På allvar så är ni förebilderna. Kan vi skapa hälften så bra ungar som er så är vi glada.
      Och ja, saknar att få hänga med er. Men nu är sommaren här, då blir det mer. Ses!

      Reply

  22. Buddhamorsan
    10 May, 2012 @ 19:45

    Fantastiskt skrivet.. och så sant 🙂 Om du vi morsor inte fångar våra drömmar, hur ska våra barn lära sig att göra det … Tack för härlig påminnelse!!

    Reply

  23. Magnus
    10 May, 2012 @ 20:25

    Bra tänkt, i min värld så funkar det så att om föräldrarna mår bra så mår barnen bra. Sen spelar det inte så stor roll hur man gör det, om det inte går ut över barnen förstås. En stor rädsla som jag har är att man bara skall gå “all in” på föräldrar rollen och när tiden bara springer iväg och barnen plötsligt blir 18 och flyttar ut så har man som par inget kvar att ge varandra eftersom det enda intresset har varit att “ta hand om barn”. Så fortsätt att njut, för det är inte lätt att hinna med sig själv.

    Reply

  24. joakim
    10 May, 2012 @ 20:48

    Bullseye 🙂

    Reply

  25. MarathonMia
    10 May, 2012 @ 21:02

    Jag tycker att du är fantastisk. Fortsätt vara du! <3

    Reply

  26. Erica
    11 May, 2012 @ 06:19

    Åhhh, det här inlägget fick mig att rycka upp mig efter en extremt dålig natt och en morgon med gnällig 6 månaders bebis. Istället för att sitta och tycka synd om mig själv vilket var den ursprungliga planen blir det nu disk till peppmusik, följt av en kort springtur med barn i vagn och förhoppningsvis några stunder vid symaskinen. Lycka! Stort tack för inspirationen.

    Reply

  27. Anders
    11 May, 2012 @ 07:55

    Mycket mycket mycket bra skrivet!
    //Anders

    Reply

  28. Åsa Larson
    11 May, 2012 @ 08:42

    Väldigt väl skrivet. Detta inlägg berörde. Lycka till med träning och familj.

    Reply

  29. Marie Kjellnäs
    11 May, 2012 @ 21:43

    Klassfest med Eiras klass ikväll, ink föräldrar – och jag fick en spark i baken att gå in och läsa ditt inlägg om detta kära ämne. Härliga du, som har så rätt och växer så det knakar i alla riktningar! Ibland tar jag nog för givet att du alltid ska sitta där på stolen mitt emot mig och vara glad, positiv,, keativ, smart, sur, rolig, knäpp, inspirerande, äckligt rak och sjukt energisk – men i grund och botten känner jag mig extremt privilegierad. Och stolt!

    Reply

  30. Ramona
    13 May, 2012 @ 11:41

    Men jisses vilket fantastiskt inlägg!! Blir alldeles rörd. Du förmedlar så mycket kloka tankar. Jag har precis kommit till den punkten i mitt liv då jag måste ta för mig mer än vad jag gjort fram till nu, jag har verkligen lagt ner tid och själ i att skapa en plattform för mig och min familj att kunna utvecklas på ett så bra sätt som möjligt, dock så har jag glömt bort att vårda mig själv lite, vårda min självrespekt. Är fortfarande mammaledig (Naomi är nu 19 månader) och jag har varit hemma från dag 1 och nu börjar jag längta och drömma om klippor, alpina äventyr, fallskärmshoppning m.m. m.m. Ditt inlägg kändes så passande. Det är ju precis som du skriver, våra barn gör som vi föräldrar gör, inte som vi säger åt dom att göra. Om vi möter oss själva med stor värdighet och självrespekt, så kommer även det underbara småfolket att göra detsamma. Mycket fint inlägg, blir så glad i själ och hjärta.
    Stora kramen!

    Reply

  31. Lina
    14 May, 2012 @ 07:27

    Are you my soul mate?! Jag tänker precis som du. Fantastiskt bra skrivet!

    Reply

  32. Lisa G
    15 May, 2012 @ 18:39

    Bullseye!
    Halkade in här och blev liksom fast.
    Jättehärlig blogg!

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *