Bokslut 2011

En sammanfattning av 2011. Ett helt fantastiskt år! Så kul jag haft på vägen! Jag är tacksam för varje dag, varje kram och varje träningspass det här året. Och jag menar det, jag har gjort saker jag aldrig trott mig klara. Inte en gång, inte två gånger utan oräkneliga gånger. Jag träffat så många sköna människor att jag borde kunna luta mig tillbaka i min gungstol och berätta om mina äventyr för mina barn resten av livet. Men det vore förskräckligt tråkigt, så som vanligt så laddar jag om och tror på att nästa år blir ännu lite bättre. Jag planerar njuta av det fullt ut, varje dag.

För er som inte orkar läsa ännu en lång årskrönika av ännu en bloggare så sammanfattar jag året såhär. Tack. Tack för allt. Speciellt tack för att så många läste det här inlägget om hur jag hittar träningstid. Extra bra dag 2011 var Ironman Nice. Kalmar triathlon var 12 timmar, 20 minuter och 24 sekunder glädje och Ö till Ö var en av de mäktigaste och galnaste upplevelserna i mitt liv. Att 2011 var kryddat med perfekta dagar som den här gör att jag (återigen) säger att 2011 var ett av de bästa åren i mitt liv.

Men om vi gör en sådan där skön sportkrönika så börjar vi i januari. Camp Snowman. Bra simning med bästa gänget. Någongång i januari gjorde jag också mitt mest lästa inlägg där jag berättade hur jag hittar tid att träna med heltidsjobb och två barn.

Stort för mig 2011 var att jag skaffade mig en tysk älskare. Och jag konstaterar att trots att jag närmade mig Lyxfällan med stormsteg ett tag så är han värd det. Han ger mig lycka och njutning. Om och om igen.

Lanttopokalen har vandrat från mig till syster och till bror. (Just nu har jag kidnappat den från min bror.)

Inte att förglömma är grymma träningseventet Nike blast som var den 29:e januari. Den 24:e konstaterade jag återigen att jag ska dö.

Mars. Courmayeur med bästisen. Stort var också att tyska älskaren anlände.

Störst i april (förutom att jag fyller åååår) var att jag och bästa gänget var på Mallorca och simmade (och åt pannkakor till frukost), cyklade (och drack cafe con lecce), sprang och bara hade det galet bra i många dagar. Om man vill uppleva Mallorca genom mina ögon så ska man klicka från dag ett här, till sista dagen här och läsa allt därimellan.

Solen stiger upp, kroppen vaknar sakta och lagom till det börjar kurra i magen går man in och äter pannkakor till frukost. Det är bilden av ett drömträningsläger. Simning med Mikael Rosén på kanten, tre pass om dagen om man vill.

Jag kan fortfarande känna dofterna när jag ser den här bilden.
Träningsläger. Whats not to like?

Startade upp maj med Duathlon. Cyklade snabbt i Hakungebacken/Malmbacken. I maj fyller också bästa ungarna år. Och jag sänder en tacksamhetens tanke att jag inte släpar omkring på 30 extra kilon.

Vissa cykelturer är bättre än andra som den här turen som var som en reklamfilm. Snyggt väder, snygga cyklar, snygga brudar och matchade kläder.

I maj är också mysigaste konventet Work out Åre. Ren lycka. Bra träning i fjällluft. Kan inte annat än vara bra. (På bilden ser man Magnus som sätter ihop det perfekta “Soffi-2012-träningsschemat”. Så honom kommer ni få se mer av.)

I början av juni började jag inse att jag strax ska göra en Ironman. Igen. I Nice. Med mycket berg. Typ 2000 höjdmeter. Hade lite ångest med allt från hur man byter tubdäck till om man ska eller inte ska byta kassett mm. Men sedan åkte Gourmettriathleterna ner och det var bara så bra. Om jag skulle få för mig att köra Ironman Nice igen så skulle jag klicka här och sedan klicka mig igenom hela uppladdningen och tävlingen. För att inte tala om hur jag packade mina växlingspåsar. Hur intressant som helst.

I juli berättade jag exakt hur jag tänker när jag växlar mellan de olika grenarna under en triathlontävling. Också hur intressant som helst (ni fattar att jag är ironisk va?)

Jag hade några helt perfekta dagar. Bra fallskärmshoppning. Härliga vänner. Fin löpning, varm bastu och kramar med familjen.

Som vanligt så drog vi vidare till Orust när molnen kom in över Gryttjom.

Inget att klaga på där heller. Härliga baddagar och sköna cykelrundor.

Jag och mina fans.

I augusti så bestämde jag mig för att se om det gick att fräsa igenom Kalmar triathlon en andra gång. Fast snabbare. Så det gjorde jag. Och kul var det. Förbättrade min tid med drygt 50 minuter jämfört med 2010. Joggade/gick igenom Midnattsloppet veckan efter, vilket party!

I september simmade och sprang jag från Ö till Ö med min kompis Ola. Vilken upplevelse. Vilket äventyr! Skärgård, glädje, smärta och lite köld på det. Drutten och krokodilen tog sig 65 kilometer mellan Sandhamn och Utö i Stockholms skärgård, en sträcka som motsvarar närmare två Lidingölopp och 3,5 Vansbrosimningar i en följd. Vi sprang över 20 öar och lika många vattendrag. Hurra vilken dag! Här kan man läsa om min utrustning (också högintressant, jag förstår…)

När jag nu ändå var på gång och tyckte att det är roligt att springa så sprang jag Lidingöloppet också.

I Oktober drog jag och Marie till Playitas, helt underbart. Men underbart var kort och gav mersmak.

Vi åkte hem och sprang Tjurruset med bästa redaktionen. Och Tjurruset var sådär skönt lerigt och galet som det ska vara. Annika, Mats, Marie, Mattias, Anna-Lena, Emil och jag.

Har testat min kondition också, här är jag mitt i ett maxpulstest.

Annat och övrigt som jag tar med mig från 2011.

Familjen. Bästa basen! Får man kramar varje dag så är det enkelt att prestera, vara glad, frisk och lycklig. Tack för att ni finns och extra tack för att ni orkar med mina äventyr. Älskar er!

Syster Lisa och bästa Anders. Kan inte drömma om bättre triathlonvänner. Va, kunde det bli ännu bättre? JA, de flyttade fem minuter ifrån mig. Lycka!

Alla pass med Anna-Lena, Andreas och Marie. Måndag 12–13. Bästa sättet att börja veckan. Alltid lika jobbigt. Alltid lika kul!

Triathlonvännerna, i synnerhet de som jag simmar med. Att jag skulle tycka att det är värt att gå upp klockan sex på lördagar… det beror på sällskapet. Lätt. Så tack mina fina vänner i gummimössor.

Fallskärmsvännerna. Vanliga vännerna. Grymmaste och roligaste redaktionen. Bloggläsarna. Rubin. Mikael Rosén och hela HA-gänget. Pasi. Magnus. Tack för kommentarer och tack för pepp både när det gått bra men också nu i december när jag dragits med monsterinfluensan. Tack.

Ni fattar att jag inte kan deppa över en monsterinfluensa när jag fått uppleva allt det ovan och mycket mer under 2011. Jag är innerligt tacksam för att jag har haft och har ett så fantastiskt liv!

Jag har en pensionärsdagbok, en femårsdagbok där jag skriver en rad eller två varje dag. Längst bak i den så har jag skrivit ner min årskrönika, men också mina mål för nästa år. Och sedan har jag de senaste fem åren också gjort en liten mind-map med människor i mitt liv. Tänk er er själva i mitten och sedan ringar ut med de människor som står er närmast. Det är lite skönt att en gång om året reflektera över vem man är, vilka betyder något i mitt liv, vad är jag tacksam för under det här året och vart är jag på väg nästa år?

Gott nytt år på er! Önskar er allt gott. Hoppas vi ses 2012. Min plan är att året kommer bli om möjligt ännu lite bättre än det här.

Vart är ni på väg nästa år? Vad blir ni sådär glad i magen av när ni tänker på ska hända det närmaste året?