Hur många här har varit skadade?

Under lördagens föreläsning så kom frågan upp. Hur många här har varit skadade? Typ alla. Ja, ja, tänkte jag. Alla har väl haft sina upp och ner perioder. Men under diskussionen som följde insåg jag att det var mer eller mindre accepterat att vara lite skadad jämt.

Det tycker inte jag! Man ska inte behöva gå omkring och ha liiite ont. Livet är inte rättvist i det här fallet, det är väldigt genetiskt vad ens kropp klarar och om man skadar sig eller inte. Och har man väl dragit på sig någonting så är det lättare att skada sig igen. Men jag tänkte i alla fall ta upp frågan, för jag får den ofta. Hur kan du hålla dig skadefri?

Nu säger jag inte längre att jag är skadefri, för efter Ö till Ö så kände jag av mitt höger knä och sedan höger axel. Men jag tror bara det var kroppen som sa “hey, Sofie. Tre Ironman, ÖtillÖ, ett Lidingölopp och Tjurrus på det på ett år, det är nog. Vila nu”.

Men jag har nu också insett att den sa. “Hey, Sofie, är du helt dum i huvudet, du har plockat bort ditt hemliga vapen mot alla skador – yoga. Sätt in den igen så ser kroppen till att göra sitt jobb…”

För exakt just nu i denna sekund så känner jag mig 100% frisk. Vad tror jag då bygger en stark kropp? Hur har jag klarat av att gå från noll till tre Ironman på ett år? Kunnat ta mig upp ur sängen dagen efter, packa ihop cykeln och i Nice bära den två trappor ner och gå till bussen med full packning och känna mig inte helt oberörd, men stark, frisk och obekymrad.

Mitt recept är:

1. Grundstyrka! Träna hela kroppen och framförallt kärnan. Från axlarna ner till höfterna. Alltså mycket mage och rygg.

Och var inte rädd att träna tungt! Skapa den där härliga känslan i kroppen där du känner att du är stark och kan göra ALLT.

Många triathleter plockar bort styrkan helt när de närmar sig tävlingssäsong. Jag har valt att inte göra det. Jag har behållt styrketräning hela vägen fram till tävling, MEN när det närmar sig tävling så drar jag ner till max ett pass i veckan och det blir mer rörelseträning än tung styrketräning. Men tillexempel så slutar jag aldrig göra utfall. För jag har konstaterat att så länge jag gör utfall så har jag inga problem med knäna. (Jag har dragit av korsbandet för många år sedan och opererade det till slut) Nu på hösten är det ofta utfall med vikt men när det närmar sig tävling så är det utfall med bara kroppsvikt.

Och när jag säger styrketräning så menar jag all träning som bygger upp styrka. Jag har inte suttit i en gymmaskin de senaste åren. Vi pratar hantlar, vikter, stenar, kettlebells, trädstammar, whatever som du har att tillgå och alltid stående fritt så hela kroppen jobbar… Och gärna i slingor, på ojämnt underlag (hej, hej skogen!) och med balansbollar.

2. Kolla av kroppen. Har du några svagheter? Arbeta med dem! Sätt in övningar som stärker just de områdena efter ditt löppass, eller afropass eller framför tv:n.

3. Ät bra. Se till att kroppen har energi. Min grundtanke är att det ska vara så “ren” mat som möjligt. Ingenting slår älgkött från norrland och egenodlad potatis. Jag har inga måsten och förbud när det gäller mat. Det ska vara en njutning att äta! Men framförallt så tror jag på energi. Se till att träna när du har energi i kroppen. Vatten som dryck. Till träning och till maten.

4. Vila. Gör saker som gör dig glad när du vilar. Lycka gör att du återhämtar dig snabbare.
Och sov! Plus, minus åtta timmar varje natt.

Minns att jag frågade Miranda i somras hur hon klarar sig från skador och hon svarade blixtsnabbt vila. Hon totalvilar alltid minst en dag i veckan. Och bruden bränner av mil efter mil (i helgen sprang hon 90 km) med ett leende.

5. Rörlighetsövningar. Yoga. Balans. Kalla det för vad du vill men andas och sträck ut. Pass som ger energi, inte tar energi. Behöver inte vara mycket eller länge men de ska finnas med på ett eller annat sätt. Jag är övertygad om att de flesta skulle klara sig långt med bara några solhälsningar i veckan. Där går du i igenom hela kroppen. Stärker upp axlar, sträcker ut höftböjarna mm.

6. Smyg igång. Gå ut lugnt med både träningsmängd och längd! Och variera. Alla pass kan inte vara full gas. Periodisera eller bara tänk på att det faktiskt är bra att ha lugnare veckor ibland och hårdare ibland. (Eller så kan man köra klassikern: full gas, 100% under några veckor och sedan förkyld någon vecka och så full gas igen och förkyld. Välj själv.)

Lyssna på kroppen, den är f*cking magisk. Lyssnar man så brukar den säga åt dig vad som är bra. Och då hoppas jag alla som läser det här inlägget vet att det är skillnad på när kroppen säger “jag är trött och sliten och behöver vila” och “chips och chokladglass framför tv:n är skönare än löpning i snöstorm… alltid”.

Lanttolife tror för tillfället inte det är svårare än så. Men det här är vad jag har konstaterat fungerar för mig. Just nu. Sedan kommer dystervargarna och säger “meeeen, vänta du bara till du passerar 40”. Ja, det må vara så. Men så sa samma människor innan 35 och innan 30 också. Jag ser bara 40 som ett steg närmare Ironman Hawaii. Det kommer bli härligt det med.

Men om du blir skadad. Ta reda på fakta! Vad kan du göra? Det är värt att besöka någon bra person som kan hjälpa dig! Och se till att det är just EN BRA person. I de flesta fall betyder det inte husläkaren som anser att enda lösningen är vila och piller. Och att man är frisk om man kan resa sig upp ur en stol. Eller som en god vän fick höra av vår husläkare “du får räkna med att ha ont, du har ju passerat 40 nu”.

Vad tycker du, är det ok att alltid vara liiiite skadad? Har du varit skadad? Vad har du för knep för att hålla dig frisk?

This entry was posted in Balans, Kost, Styrketräning, Tävling. Bookmark the permalink.

13 Responses to Hur många här har varit skadade?

  1. soffan says:

    Jag har aldrig varit skadad, förutom någon gång i mitt förflutna när jag har drattat av en häst eller så. Jag tränar massor, kör ca 15 klasser i veckan ibland mer ändå, och har eftersom det är mitt jobb inte råd att bli skadad. Min medicin är: träna varierat, stretcha, vila. Precis som Mirre har jag alltid en dag i veckan då jag inte rör mig ur fläcken 😛 .

  2. Jag har aldrig varit skadad heller, det är lätt att tänka att jag nog inte tränar tillräckligt hårt om jag inte blir skadad eftersom alla de “bästa” har skador 😉
    Jag blir heller nästa aldrig sjuk, inte ens förkyld, vilket jag tror har mycket att göra med att jag tränar regelbundet.
    Bra lista!

  3. Emelie says:

    Jag har haft en vadbristning (nya skor, för snabbt ökad träningsdos och glömde yogan… Typ) och har länge slitit med mina hälsenor. Efter att ha lagt om mitt löpsteg lite och sett till att KOMMA IHÅG ATT YOGA ÄR VIKTIGT FÖR MIG är jag nu skadefri och borta från det där “lite ont mest jämt”. Har också tänkt mycket på styrkan och att lära mig mera om återhämtning (och att implementera det jag lär mig…). Himla bra inlägg!

  4. vill poängtera vikten av BRA (helst caps lock upphöjt i hundra) person om man nu skulle få ont någonstans. herregud vilken djungel det där är.

  5. Anna says:

    Hej, hej. När jag tänker på det så har varit mycket sällan skadad. Jag har haft mer ont/problem när jag inte har tränat än när jag har tränat. Det har blivit mycket rörelseträning för mig genom åren (balett, olika sorters dans, yoga, simning, kampsport). Vad jag minns från tiden då jag tränade som mest (kampsport) stukade jag fingret ordentligt en gång när jag halkade i omklädningsrummet. Lite ocoolt. Men förutom blåmärken så mådde kroppen otroligt bra. Jag hade också lite ont i knänan några år efter det att jag slutade med baletten. Översträckte. Byggde upp styrka och problemen försvann. Sitter ofta i kors med benen för att nå ned till marken (yes I have “Donald Duck Diseas” – having your arse placed too close the ground) Fick ont i höften ett tag pga detta. Rörde på mig mer och ändrade min dåliga vana. Borta. I våras bröt jag stortån då jag sparkade en kompis på träningen och träffade hennes underarm eller nåt. Ren olyckshändelse. Tränarens kommentar – Jag har ju sagt att du ska sträcka på tårna ;-). Rörelse funkar bra för läkning och återhämtning. Bra råd om variation, styrka, rörlighet och lyssna på sig själv. Tack för inspiration. // Anna, 40 och på väg “uppåt”…

  6. Annoula says:

    Jag har haft ett år med envisa skador och jag vet exakt vad det beror på: Jag slutade styrketräna regelbundet. Ajabaja. Nya tag 2012.

  7. Mini says:

    Amen! Stämmer helt och hållet! Själv har jag haft en envis skada på grund av en tidigare skada när jag bröt knäskålen och att hitta en bra ortoped och en BRA sjukgymnast har varit nästan omöjligt (du har så rätt Träningsglädje). Nu har jag den tredje sjukgymnasten och hoppas att han skulle vara bra, men men, svårt. Men har inte haft större problem heller om jag kör funktionell träning, med mycket knäböj, mycket mage, mycket utfall, helt basic alltså.

  8. Johan M says:

    Håller med till 100% Jag har också hållig mig skadefri med ungefär samma upplägg.
    /J

  9. Anna says:

    Jag har varit skadad många gånger. Första riktiga skadan blev en rejäl smäll, satsade på att vinna Stockholm Open och vägrade inse att jag hade benhinneinflamation det gick så långt att jag fick akutoperera båda benen och var borta över 1 år! Nyligen hade jag ett ryggskott som inte heller var så kul. Jag tror på vila och också på underhåll både genom prehab övningar men också genom att kontinuerligt besöka naprapat och massör!

  10. Pingback: Skadad?? |

  11. M says:

    Varierad träning (löpning, simning, styrka – ofta med boll eller kettlebell, gillar inte gym!, gymnastik och dans – då jag tränar mina gymnaster stretchar vi alltid MINST 20 minuter – och jag gör det med trots att jag inte deltar i träningen på samma sätt som dem, powerwalks, yoga. ja lite av allt), vila då jag känner att kroppen inte orkar, stretch förstås, och massage! det finns inget som botar alla känningar som massage (jag får t.ex. känningar i knät då mina benmuskler knyter ihop sig.

  12. Christer says:

    Mycket bra skrivet

  13. Helena says:

    Jag har eg aldrig varit skadad utan kört på utan uppehåll år in och år ut. Så i höst, efter en ganska tuff löparsässong så jag ska ta det lite lugnare, DÅ DÅ, får jag löparknä. Lite segt då det är underbart med långpass under hösten. Dock rätt tid på året att bli skadad. Dessutom KAN du ju träna med löparknä. Lite osäker på vad jag kan koppla skadan till – ev för lite styrka (cykel hela våren och löpning hela sommaren) och avsaknaden av stretsch. NU vet jag bättre!
    /Helena

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *