Vi gjorde det! Gourmettriathleterna fixade Ironman Nice, och vi log hela vägen!
Men vi tar det från början. Uppstigning 04.00. Gröt, ägg, bacon, frukt, juice och kaffe. 05.00 till växlingsområdet med cyklarna.
Solen börjar gå upp och nervösa skratt blandades med fokuserade okontaktbara triathleter.
2500 triathleter som pumpar cyklar och fixar det sista inför start. PANG hördes i området och en slang smällde. Någon stackare som var tvungen att börja dagen med att byta tub på cykeln.
Laddade inför start. Jag, Lisa och Anders.
Uppvärmning och sedan 06.15 så ska alla stå på stranden och vänta. Vi valde vänsterkant för att kunna få fritt vatten om det kändes för galet med alla andra simmare. Man kan se mig och Lisa med de rosa simmössorna längst bort, närmast vattnet. (Eller så ser man oss inte 🙂
06.30. BOOM. Starten gick och vi åkte tvättmaskin i några minuter. Helt sjuk känsla att starta med så många andra. Polosimmade (crawlade med huvudet ovanför vattnet) några meter bara för att få luft och se vad som egentligen hände. Hade inte planerat det men det kändes rätt och det gjorde att jag faktiskt kunde skratta lite åt det absurda att jag precis startat Ironman Nice.
Simmade på och det kändes bra. Efter några 100 meter så lugnade det ner sig och jag hittade ett flyt i simningen. Passade på att njuta lite. När solstrålarna bröt genom vattenytan och man såg människor som crawlade åt vilket håll man än tittade så var känslan ren j*vla lycka. Äntligen var det dags, nu var det bara att köra och se hur långt det räcker.
Hoppas på att få lite bilder på oss från loppet, den här är från de som var en si så där 20 minuter snabbare upp ur vattnet. Efter simningen sprang man upp för en blå matta och igenom målet, såg att klockan var just innan 1.19 när jag hade småsprungit upp från vattnet. När jag passerade målet tänkte jag nästa gång jag springer igenom här är jag klar för dagen.
Hämta påse, av med våtdräkten och på med hjälm, glasögon och skor. Springa en 200 meter till för att komma till cykeln. Upp och iväg. Sedan var det 18 mil lycka. Först två mil rätt platt där jag bara cyklade om folk, sedan en 500 meter lång backe med 10% lutning. Här gick det trögt uppför. Några trillade och några gick men jag segade upp och sedan är det lite uppför längs slingrande vägar. En liten utförslöpa och här var det folk som lagade punktering överallt.
Sedan började det jag fasat för. Två mil uppför, uppför och ännu mer uppför. Efter drygt en mil var det riktigt jobbigt, och från att ha cyklat om folk så passerade en efter en förbi mig. Nu var det varmt. RIKTIGT VARMT. Någon sa att det var + 35 grader. Men det kändes som 40. Ingen vind, solen rakt ovanför dig och en lång backe framför dig. Sedan ser jag Anders stå vid sidan av vägen i skuggan av berget. Blev så glad över ett bekant ansikte!
Vi tog sällskap upp för berget. Egentligen ska man ha 7 meters lucka mellan cyklisterna, och det åker omkring domare på motorcyklar överallt. Bryter man mot den regeln eller någon annan så får man sitta i “peneltybox” i 6 minuter. Men det var så mycket folk som cyklade så de verkade inte bry sig uppför, man har ingen direkt hjälp av varandra heller. (Annars så kan man tjäna mycket kraft och fart på att ligga bakom en annan cyklist) Men jag kan säga att min cykeltur blev 100% roligare med sällskap. Efter ett tag hörde vi hej, hej bakom oss. Då kom en annan svensk, Per upp vid vår sida. Nu snackade vi oss uppför backen, och när jag såg den där skylten jag nämnde i ett tidigare inlägg skrek jag av lycka och kände att jag kommer fixa det här. Inget kan stoppa mig nu.
Efter det följde en lång utförslöpa som var den vackraste och bästa cyklingen jag varit med om. In med tyngsta växeln och sedan 100% njutning. Trampade och körde om och förbi flera hundra personer. Sofie + tysken = oslagbara nerför och på platten. Får bygga lite mer benmuskler så jag är lika snabb uppför.
Sedan kom en till liten uppförsbacke. Och då trampade några om oss igen. Lite nerför och platt och vi körde om alla igen. Ut till en vändpunkt där en av tidsgränserna var. Senast 15.10 skulle man passera, annars får man kliva av. Här hade vi drygt två timmar till godo så nu var det bara att rulla fem mil ner till sitt maraton.
4.2 mil löpning blev 4.2 mil snabb gång med Anders som jag träffade igen efter fem kilometer. Vi hann prata om allt mellan universum och livets mening. Eller så sa vi bara öhhh, höhö och yeye lite då och då. Efter ett litet tag dök även syster Lisa upp. Blev så sjukt glad när vi insåg att alla kommer få springa in i mål och få den där medaljen. Att vi skulle bryta det fanns inte i våra huvuden. Ok, det kommer inte bli något person bästa. Men det är vi inte ute efter, vi är gourmettriathleter. Vi njuter!
Så vi njöt, pratade lite om att vi hade en blåsa här och lite ont där. Tittade oss runt och såg alla som haltade fram, låg i skuggan och flämtade, spydde, åkte ambulans eller bars iväg på bår. Och det var många. Såg minst 30 ambulanser, och de som togs omhand av medical var oräkneliga. Men vi mådde bra.
Jag och Anders sprang i mål på cirka 14.39 och Lisa strax därefter. Känslan av att springa genom folkmassan var obeskrivbar, och speakern var imponerande. Till och med när solen gick ner så lät han som att varenda en var en hjälte.
“YOU ARE AN IRONMAN”
Medalj runt halsen och så tog vi oss hem. Nu har vi ätit god frukost och ska packa cyklar och njuta av en skön dag i Nice.
Och kroppen då? Jo tack. Två små blåsor under fötterna och lite skav i rumpan men annars känns det bra. Får se om det dyker upp något mer. Kroppen är helt fantastisk!
Tack kroppen och tack för alla hejarop. Blir rörd över att så många bryr sig. Och är det någon som är sugen på att testa en Ironman. Gör det. Ni fixar det! Kan jag så kan ni. Känslan är obeskrivlig.
Hoppas på lite bilder på oss från loppet, så jag är ledsen ni får leva med att jag tjatar om det här ett litet tag till, snart tar vi nya tag mot nya mål.
Avslutar med det finaste heja ropet. Min dotter Miras teckning till mig. Nu längtar jag hem. Hem till de som betyder något.
39 reaktioner på ”You are an IIIIIIRRRRONNNNMAAAANNNN!”
Superstort grattis! Du är grym och en stor förebild!
vilken upplevelse, grymt kört. låter nästan inte jobbigt alls! eller okej, kanske lite. njut!
Fan vilken grej! Herregud! Grymt coolt. Vilken upplevelse! Ni är så j-a bra som fixade det 🙂
OOOOOH njutning! Kände verkligen vinden i håret! Alla kan JA- men DU gjorde det! Liten tår i ögat när jag såg teckningen. Bästa hejarklacken. Så impad. Vill också! 🙂 Njut nu av det fantastiska du gjort!
Bra jobbat! Förstår att det är en grym känsla. Mitt långsiktiga mål är att klara en Ironman. Någon gång ska jag… Någon gång!!
100% ren glädje att läsa!
Jag fäller några glädjetårar här med. 😉
Vilken prestation Sofie. Stor kram till dig!
Stort grattis till er alla!!!!
Det blev en lång dag framför ipaden och live sändingen från tävlingen. Satt från start till mål och följde er framfart på mellantiderna och kunde riktigt se det framför mig. Grillfesten avbröts ideligen genom att jag och Jeanette gick ifrån för att huka oss över datorn och uppdatera resultatlistan. Det var med leenden på läpparna vi konstaterade att gourmettriathleterna hade haft en synnerligen bra dag där nere i Nice :-). Nu ska vi ladda om för det lite mindre glamorösa Kattrumpan.
Du helt jäkla grym Sofie!!! Underbar läsning. Jag tröttnar inte – läser gärna mer!! Stort grattis Sofie!! 😀 Kram till dig, Lisa och Anders – FANTASTISKT!!
Du är så sjukt stark och jag är GALET imponerad! Stort grattis till en makalös prestation!!!
Jag känner ett litet lyckorus när jag läser det här. Ni är för härliga!! Skrattar lite extra åt Miras teckning, Lanttoflinet känner man ju igen :).
Jätte stort grattis till alla tre. Följde er under dagen och forstod att du och Anders var ute på en lång promenad:-). Tiderna var så snarlika hela dagen:-)
//Lotta
Du är min idol!
Så jädra coolt!! Grattis!!
Fantastisk berättelse! GRATTIS!!! 🙂
Nu fick du mig att böla en skvätt också. jaja, kanske får sätta upp en ironman på min to do list. 🙂
Asgrymt! Jag blir mäkta impregnerad. <3
Sååååå bra!! Och så bra skrivet!!
Vi är så imponerade!!! Stort grattis!
Och vi följde förstås också uppdateringarna på nätet med spänning, vi var med er och hejade hela dagen, ni är så galet grymma så det är inte sant :D!
Jag blir så inspirerad!!! Åh, vad jag längtar efter att få tävla jag med! Och grymt bra jobbat, härlig inställning. Gourmettriathleterna äger!
Grattis till loppet! Gillar att läsa dina berättelser. Teckningen var ju underbar. Man ser verkligen att det är du!
Åsa
🙂 En liten tår i ögat, när jag läser…….DU är GRYYYYYYYYM!!!
Kan bara instämma i hyllningskören! Så himla roligt också att läsa en berättelse från ett lopp som i mångas ögon (inklusive mina!) är bland det jobbigaste man kan göra, och som bara uttrycker glädje 🙂 Det får mig att få upp hoppet om att jag faktiskt också kan göra det, om det är så där kul! 😉
SÅÅ KUL!!!!! GRATTIS!!!!!!
Grymt bra gjort. Jag blev inspirerad och sugen.
Teckningen är fantastisk, vilken glädje att få en sådan av sitt barn!!
Då har man inspirerat 🙂
Vilken blir nästa gourmet-tri?
Fröken Lantto… (=irooonmaaan!!!) Jag önskar jag promenerade med er där efter stränderna i Nice! Vad härligt, men jag har suttit här o grinat när jag läst allt, flera gånger om – grattis och många, många kramar. Liten simtur när du är hemma igen? //Helena
Grym du är Sofie! Otroligt inspirerande och att du ler åt hela tävlingen – en riktigt vinnare!
kram
Du är så fantastiskt grym Sofie. Du inspirerar till 100%. Du är en sann IRONMAN!
Inspirerande och bra inlägg, kul att läsa!
Jag har anmält mig till Nice 2013 vilket blir min första IM – är det “att ta i” att välja just den? Låter ju onekligen obehagligt med så många “medics” och den tryckande värmen?
Ville såklart vara med i Kalmar men det tog slut – frågan är alltså, bör man vänta med Nice tills dess att man är lite mer rutinerad?
Tack på förhand.
Klart det inte är att ta i, det är många som kör den som första Ironman, det är bara att förbereda dig men det är klart du kommer fixa det. Simningen är gudomlig, cyklingen är som du säkert läst bland den vackraste du kan få. Men det är 2000 höjdmeter så försök cykla lite berg under våren och lägg in benstyrka under hösten.
Det positiva med löpningen är att den är platt, snabb bara man är beredd på att det kan vara varmt. Men det kan ju faktiskt bli moln också, då har man oroat sig i onödan.
Klart du ska köra den, det är en fantastisk upplevelse. Fråga gärna på mer om du kommer på något. Lycka till!
Tack för bra och peppande svar! Jag har gått med i SPIF nu (Kronobergsbadet ligger bra till) och så snart benen blivit av med den värsta stelheten från Lidingöloppet så börjar satsningen. Ha det fint och lycka till med träningen.