Jag jobbar med mina tankar varje dag. Fast jag tycker att jag har kommit en bit på väg när det gäller det här med positivt tänkande så kommer jag på mig själv med att tänka “det går aldrig”.
Eller som häromdagen att skriva ner mig själv när jag lägger upp en bild på mig själv i en landslagsdräkt. Jag håller på att publicera en text om att jag fick åla in i en XXL-dräkt fast det inte är sant. Jag vill skriva att jag är i skitdålig form. Inte ska väl jag komma här och komma och säga att jag är någon.
Sedan tänker jag på att jag verkligen vill förändra världen. Fred. Inga svältande barn. Men också i det lilla. Jag vill att mina barn ska vara glada, stolta och tacksamma över allt som är bra. Och då kan inte jag skriva att jag är ful och fet. Dålig och dum. Tänker mycket på det, att mina barn aldrig ska höra mig säga ett ord om att jag är tjock eller dum. Jag kan räkna upp för många exempel på föräldrar som jag hört prata bantning eller att deras kropp inte är perfekt.
Du är perfekt! På ditt sätt. Vad tror du att du gör genom att prata nervärderande om dig själv – med eller så dina barn hör? Barn gör inte som du säger, dom gör som du … Det vill säga håller du på och säger att din mage är tjock eller du inte är snabb så ger du det till dina barn.
Varsågod, här har du … du duger inte som du är … det finns alltid något att jobba på.
Och det gäller såklart inte bara dig som har barn. Snacka snällt med dig själv! Inte bara högt om dig själv utan även i ditt huvud. När tankarna om att ditt och datt kommer. Notera. Förändra om det är det du vill. Ett bra sätt kan vara att fundera på om du hade sagt så till din bästa vän? Om inte så säg det för 17 inte till dig själv! Du är din bästa vän. På riktigt. Ta hand om dig själv och sedan om andra.
lanttolife
