IRONMAN KÖPENHAMN

bild 3

Det här är till och med i min värld helt knäppt. Men jag gjorde Ironman Köpenhamn snabbare än förra veckans Ironman Kalmar. Och jag var ta mig tusan gladare. Allt handlar om vad man sagt åt sitt huvud.

För varje dag som går så blir jag mer och mer imponerad över vad man kan åstadkomma med bra tankar. Under en Ironman umgås man med sig själv och sina tankar 8-16 timmar. Ingen telefon. Ingen musik. Inga vänner (förutom på löpningen då man får prata med dom andra tävlande … ) Så får jag be dig som läser om en sak så är det att lyssna på dina tankar. Det du säger åt ditt huvud kommer att hända. Varesig det är att genomföra en Ironman, att du är bra, dålig, fet, underbar eller trött. Mata din hjärna med det du vill ska hända. Med tankar om den du vill vara. Kroppen och hjärnan är fantastiska.

IMG_1435

Nu till min söndag. Äter frukost 04:30 med Olle. Vi konstaterar att det här är helt knäppt och tar en kopp kaffe till innan vi rullar till Köpenhamn. Parkerar och går till starten. Vacker soluppgång, vi tittar till våra Tyskar och ställer oss i den långa, långa kön till toaletterna.

IMG_1437

Tar på mig våtdräkten och småpratar lite med min brors flickvän Jonna som fått börja dagen med att laga punktering. Starten går vid Amager strand och man får värma upp i vattnet på “svensk-sidan” av ön. Lite kallt men det går över efter några simtag.

IMG_1440 Det är 3200 anmälda till den här tävlingen. 07:00 startar proffen. 07:05 dom äldsta deltagarna och 07:15 alla tjejer. Efter det är det start var 5-10 minut för dom olika herrgrupperna.
Trodde det skulle bli trångt när 40+ herrarna började simma om men nej. Det fungerade perfekt.

Magiskt fin simning. Salt, väldigt klart vatten och man såg ofta botten. Älskar när man ser att man färdas framåt. Först rundar vi en röd boj, tar höger och siktar mot bro ett. Där står det en stor gul skylt 500 meter. Sikta mot nästa bro. Under den och runda en spetsig boj. På tillbaka vägen mot bron ser jag plötsligt en livräddningsbåt gasa rätt in bland dom tävlande och på en sekund halade dom upp en man i rosa badmössa. En av dom äldre herrarna som startade innan oss. Känns som dom på mindre än 30 sekunder är inne vid stranden med honom. Känns bra att dom faktiskt har koll, agerar snabbt men jag får också en påminnelse om hur tacksam jag är att jag lever. Gråter en smula innanför mina glasögon. Tänker på hur tacksam jag är för allt jag har, tänker på vänner som kämpar för sitt liv eller för att någon i deras familj ska bli frisk. Kroppen känns fräsch och svarar när jag trycker på men det är som att alla dom där känslorna som ofta blir väldigt tydliga i slutet av en Ironman kommer redan under simningen.
Just innan vändningen passerar jag Team Tvilling. En bror som drar sin rullstolsbundna bror runt hela Ironmanbanan.

Skärmavbild 2014-08-27 kl. 21.17.46

Upp på simningen, trycker av min klocka. Helt otroligt. Brukar alltid glömma eller strunta i det men nu blir jag glad för att det står 1:15:någonting när jag trycker på lap. (Stämmer sedan inte riktigt med tidtagningen den säger att jag simmade på 1:16:51 Men skit samma. Jag simmade ok. Till och med bra jämfört med förra veckan.)
Springer längst en blå matta till Tysken, tar med honom till ”Bike out” och trampar iväg. Hör någon skrika ”Heja Sofie” och funderar länge vem det kan ha varit eftersom mitt namn inte står någonstans. Dagen innan fick vi ett mejl där det stod att man inte behöver ha någon nummerlapp under cyklingen, bara på löpningen. Skönt att slippa fladdret tänkte jag och satte ner den i min röda löparpåse.

Skärmavbild 2014-08-27 kl. 21.18.09

Trampar genom Köpenhamn, många vägskarvar, brunnar, 90-graders kurvor och lite kullersten på det. Men kul, så kul att gatorna är avstängda för att vi ska få bränna igenom stan. Efter drygt en mil eller så är man ute på vägen som går längst med vattnet. Fint. Böljande landskap och vi trycker på. Jag ser hela dagen lite som ett experiment. Hur ska kroppen svara när jag trycker på? Har lovat fira varje meter framåt. Och det fungerar. En helt annan känsla att vara ute på dejt med Tysken den här helgen. Vi trycker på, härligaste dejterna vi haft är ändå när det gått snabbt! Och vet du, benen svarar. Bättre än förra veckan till och med. Vid ett gupp i stan gick min vattenflaska sönder, trycker först ner en energikaka i hålet där locket skulle suttit men insåg att jag skulle tillbringa 18 mil nerkladdad med energidryck om jag inte gjorde något. Kastade den och tog vanliga flaskor istället. Funkar bra. Känner mig en smula proffsigare också, det är ju så proffsen gör. Det har jag ju sett.

Efter några mil kommer Olle ikapp mig, vi hinner byta några ord om hur gudomlig simningen var och att han satt personbästa på simningen. Men tryck på nu säger jag. Ses på löpningen.
Efter någon mil tar man vänster och det börjar gå lite mer upp och ner. Svårt att få flyt i cyklingen för det är rätt många kurvor och det går hela tiden upp och ner. Inte mycket men lite. Men vägarna är fina. Tittar upp ibland och skrattar åt att det faktiskt funkar att cykla även idag. Vägarna liknar dom där man ser på Tour de France, där dom passerar små byar. Det är också rena Tour de France klungor på vissa ställen. Stora gäng, ibland till och med likadant klädda i orange Fusiondräkter. Ser ut som dom kör lagtempo. Såg tre domare under hela dagen. Just innan man kommer in i Köpenhamn igen så kommer en backe med publik och hejarop efter hela vägen. Piggade upp och jag är glad åt att jag faktiskt cyklar om några uppför, det är inte helt vanligt.

Köpenhamn är en tvåvarvs cykelbana. Under andra varvet kommer ett störtregn, det fullkomligen öste ner där jag var. Och jag måste sett helt knäpp ut. För jag storskrattade. På riktigt så skrattade jag högt och sa ”JUST BRING IT!” Det finns inget väder som du kan komma med som jag och dom här hjulen inte varit med om på tävling. Efter Norseman för några år sedan så bryr jag mig inte om vädret. Där cyklade jag upp och ner på fem berg med sol, regn, vind, åska, hagel, allt. Allt! Gick det där så går det här. Drog upp mina armvärmare som jag haft kring handlederna. Dom värmde en smula.
Får mig ett snabbt snack med Richard som kommer ikapp mig på sin snygga Tysk. Och kompis Anders som kör sin första hojtar plötsligt bakom mig. Han tycker det är kallt. Väldigt kallt. Inte konstigt, han bor normalt i Dubai och kliver upp 01:00 för att kunna köra ett långpass cykling i ok temperatur.

Jag tar gel ur min flaska var 20:e minut. Sportdryck då och då. Enervittablett varje timme. Det blir något att fokusera på. Och det rullar på. Så får jag ta höger istället för vänster och rulla in i stan. Sista milen känns lång. Lång. Lång. Efteråt fick jag höra att dom flesta fått banan till 2 km för kort. Plötsligt är det dags att kliva av cykeln. Skönt. Stapplar in, tackar Tysken för en bra dejt.

inslagcph

Tar min röda as in runbag och springer in i tältet där man byta om. Det är bara ett stort tält. Jag som för första gången ska byta från cykelbyxor till triathlontajts. Ja, ja försöker hitta en liten yta där jag kan ställa ner påsen. Tassar ut och går in på en ledig toalett. Så skönt.

Börjar springa. Eller springa och springa. Rör mig framåt. Blir lycklig över att få ett hejarop av bästaste Mia och Hedda. Frågar om det går bra för Olle. Hör att han springer och fortsätter. Först en vända förbi målet, genom stan och så ut förbi Havsfrue. Hon är mycket mindre än jag föreställt mig. Inne i stan är det härlig stämning, men det blir lugnt när man passerar havsfrue. Tänker på att det här är det absolut sista i tävlingsväg jag gör i år. Om jag vill kan jag vila resten av livet bara jag tar mig igenom det här. Det gör lite ont i höften tänker på vad Ted Ås sa på ett läger “äh har man ont någonstans så tänker man på det ett tag, det är bra, då har man inte ont någon annanstans, man har aldrig ont i foten och axeln samtidigt så det är bara att fortsätta …” Jag fortsätter. Det enda man vet är hur man har det exakt just nu, vad som händer bakom nästa kurva vet vi inte. Frågan är alltid kan du springa ett steg till? Ja. Ett till. Ja. Kroppen skriker GÅ DET ÄR SÅ SKÖNT ATT GÅ. Min hjärna säger SPRING SPRING SPRING då är vi snart i mål.

IMG_1451

Blandar dom tankarna med att jag hör 30-Ironman-på-30-dagar-Gregers citat “Det är aldrig kroppen som tar slut under en Ironmanmara, det är energin eller huvudet. Och har man fått i sig energi så är det huvudet och då är det bara att fortsätta.” Så jag fortsätter. Efter en mil så ser jag ett rött linne “Triathlon Väst” står det på ryggen. Ah, en som pratar svenska tänker jag. Sedan tvingar jag Niklas att prata mig in i mål. Det här var hans åttonde Ironman. Andra gången i Köpenhamn. Vi hann avhandla hur hans kropp kändes när han körde AXA fjällmaraton en vecka efter Ironman Kalmar och tusen andra saker. Varje varv fick han energi och kramar från sin flickvän och sina föräldrar.

En hand på min axel och ett “Hallå Lantto ser bra ut”. Kompis Jörgen springer förbi. Ser superstark ut. “Jag kör så länge det håller”. Det verkar som det höll hela vägen in i mål.

Plötsligt dyker bror Martin upp. Blir så glad. Han är där och hejar på sin flickvän Jonna. Men så härligt att se en människa man älskar. Han säger att han rapporterar hem att det ser ut att gå bra. Hälsa säger jag. Efter ett tag ser jag Jonna på väg åt andra hållet, hon ser stark ut och vi kastar slängkyssar till varandra.

IMG_1454

Tappade bort Niklas en mil på mitten, hann ikapp honom igen och på upploppet sa jag “om du vill spurta så gör det, jag har det inte i kroppen”. Yeh right. Sista kurvan, hög musik och det är som att mina ben går av sig själv. Passerar flera stycken och bara njuter av att DET VERKLIGEN ÄR DET SISTA NU!!! I mål. Får leta upp en uttråkad funktionär och be om en medalj. Tittar mig runt och ser en ställning med värmefiltar, tar en. Ingen som frågar hur man mår. Ingen som visar var Athletes garden är. Tränger mig fram och får min “street-bag” med varma kläder. Köar för mat. Torr kyckling, pastasallad och chokladmjölk eller cola.

Hinner byta några ord med en kille från Köpenhamn som bara hade några 100 meter hem. Han reser sig och går och när jag tittar upp nästa gång har en nyduschad Olle satt sig där. Hur står är chansen att han sätter sig framför mig bland 1000-tals Ironmans? Han var glad över tävlingen, jag är glad att han är glad – hade känts trist om jag övertalat honom till och köra och så hatade han sin dag. Han är grym!

Vi tar oss till T2 och hämtar ut våra cyklar. Köper biljett till tunnelbanan och tar oss ner. Med cyklarna. ÄLSKA KÖPENHAMN! Att man får ta med sig cykeln, det finns till och med plats för den. Jeanette tar hand om Tysken, och jag kan inte tacka hela nog mycket. Hon är bäst. Förutom att ta hand om min älskade Tysk så hejade hon så man fick massor av energi på banan. Jeanette och Jörgen. TACK!

Skärmavbild 2014-08-27 kl. 21.18.36

Har fått flera frågor om hur IM Köpenhamn är i jämförelse med Kalmar Ironman. Och dom går inte att jämföra. Köpenhamn Ironman var den i särklass sämst anordnade Ironmantävlingen av dom tio jag kört. Riktigt bra simbana. Fin cykling även om det var för många tvära 90 graders kurvor och för mycket kullerstensväg för min smak. Under löpningen förväntade jag mig fantastisk publik efter att ha hört rykten om det. Den var INGENTING jämfört med Kalmar.
Men framförallt så var logistiken dålig. Expoområdet stängde 12:00 på lördag sedan öppnade det inte igen. Trist målraka. Medaljen fick jag hämta av någon uttråkad funktionär samma sak med värmefilt. Sedan fick man ensam tränga sig genom 1000-tals anhöriga och leta sig till Athletes garden som låg en bra bit bort. Där fick man torr kyckling och pastasallad. Cola och chokladmjölk till dryck. (Eller var allt annat slut efter 12 h?)
Sedan ska du tränga dig tillbaka förbi målet och gå en bra bit för att stå i kö 30-40 min för att checka ut cykeln. I vårt fall sedan ta tunnelbana till starten och gå några kilometer till bilen. Bor man i stan så har du bara en lite tidig morgon men får sedan nära hem.
Fin tävling men logistiken kring gav mig en besk eftersmak och jag rekommenderar Kalmar alla gånger. Kalmar har bara blivit bättre och bättre på alla sätt och som tävlande så upplever jag enorm skillnad framförallt på funktionärerna och publiken. Funktionärerna i Kalmar är bäst! Men har man kört Kalmar och vill göra en annan tävling så kör Köpenhamn. Dom har om inte annat god öl efteråt. Men du får den inte i Athletes garden. Den får du köpa själv.

Två Ironman på en vecka. Ironman nummer tio. Vilken resa. Verkligen från soffan till en Ironman. Från att hata löpning till att tycka att det är kul att springa två maraton på en vecka. Och det efter att ha värmt upp med 3860 meter simning och 18 mil cykel. Sitter nu i soffan och är så där löjligt tacksam. Över allt. Kroppen. Knoppen. Familjen. Livet. Det är som att jag behöver få köra slut på kroppen och landa i vardagen för att inse hur lycklig jag är. Att jag har den här vardagen med att väcka barn, äta frukost och få dom i tid till skolan, ta mig till jobbet och alla små konflikter däremellan. Är så glad att jag får hoppa mellan dom här ytterligheterna. Det är livet och jag vill inte missa en sekund.

Tack!

Posted in Ironman | 15 Comments

EN TILL IRONMAN?

bild 1

En vecka sedan Ironman Kalmar och jag har på mig ett åkband igen? Ironman Köpenhamn imorgon. Är jag komplett knäpp? Kanske. 

Jag går väldigt mycket på magkänsla, och känner att ju bättre jag blir på att lyssna på den desto härligare är mitt liv. Roligaste Ironman tävlingarna är alltid med syster Lisa och Anders så när dom sa att det är Ironman Köpenhamn som gäller 2014 så bokade jag det. Sedan får dom för sig att bli gravida så bägge avbokar. Och min mage säger att det är Kalmar som jag verkligen vill köra. Jag får chansen att köpa en startplats till Kalmar via Nirvana.

Sedan har jag hela tiden sagt att jag känner efter, mår min kropp bra så hoppar jag in i bilen med mina vänner som ska ner … På måndag säger vännerna att dom inte ska åka. Och jag känner NÄÄÄÄJ och min kropp känns bra. Bara den där känslan av att jag tänkte NÄÄÄÄJ och inte SKÖÖÖÖNT var en bekräftelse på att jag verkligen VILL köra en till Ironman.

140823_IMCPH0010

Jag ser fram emot imorgon. Kommer fira varje simtag, fira varje tramptag och fira varje löpsteg. För varje steg framåt är bonus. Om jag tar mig in i mål? Får se, det känns så men jag tar dagen som den kommer. Vill du fira varje steg med mig så gå in här och sök upp startnummer 610. Och som vanligt heja dig hes och håll en tumme hårt vid middagstid, det är då det brukar kännas. Men jag har en vag aning om att det kan kännas en smula innan dess.

Wish me luck. Hörs imorgon!   140823_IMCPH0015 140823_IMCPH0053

Det kommer bli intressant… Simstarten och T1 (där man byter från simning till cykel) är på ett ställe. Den röda påsen fraktas till ett annat ställe där T2 (där man byter från cykel till löpning) 140823_IMCPH0056

Extra, extra roligt är att min fallskärmskompis Anders ska köra sin första imorgon. Han kommer flyga fram som vinden. Jag lovar! Hoppas jag hinner se honom innan han går i mål. 140823_IMCPH0059 140823_IMCPH0072

Alltså, om min rumpa inte skulle ta vind så skulle det gå rätt snabbt …140823_IMCPH0074  140823_IMCPH0023Och ska vi prata extra, extra, extra, extra roligt så är det att jag fick en bonushelg med två personer jag gillar väldigt mycket. Olle och Mia. Här är Olle framför sin lastbil.

Posted in Ironman | 2 Comments

LEANDA CAVE

bild 4

Har landat hemma. Hög av alla härliga möten i Kalmar. En av dom var med  Leanda Cave. Inspirerande tjej! Hon rev av Ironman Kalmar på 8:56:50 men då drog hon ner på löptempot under sitt maraton, för att hon visste att hon hade en stor lucka till nästa kvinna och vill spara benen till Ironman Hawaii om åtta veckor. 

Hon sa att publiken här var lika bra om inte bättre än på Ironman Hawaii. Hon simmade sina 3860 meter på 49:39, hon cyklade 18 mil på 4:57:21 och avslutade med ett lugnt marathon på 3 timmar, 5 minuter och 26 sekunder. Kan man säga något annat än; respekt!

140815_kalmarim0218

Det finns en intervju här men om jag ska berätta vad jag tycker var intressantast så var det att prata om hur hon kom tillbaka efter att ha varit skadad och hennes favoritpass. 2012 vann hon Ironman Hawaii, förra året var hon såklart favorittippad men hade en säsong med skador. Lite ont i foten, som gick upp i höften som gick upp i ryggen. Hon tog inte tag i det i tid och körde en dålig säsong och hade ofta ont. Efter en 12:e plats i Kona så vilade hon, bytte coach för att hon ville ha en nystart och har sedan byggt upp kroppen och säsongen med hjälp av coachen Cliff English.

Förutom simning, cykling och löpning så kör hon två gånger på gym varje vecka. Mycket spänst, styrka och enbensövningar för att balansera upp kroppen och vara genomstark. När jag frågade om skillnaden mellan förra coachen och den nya så sa hon att förut var det mer fokus på tyngd och mängd nu mer teknik och snabbhet. Högre kadens på cykeln, mer teknik och fler reps i gymmet.

Hennes säsong byggs i stort upp med styrka i början, snabbhet och teknik i mitten och mängd på slutet innan hon trappar ner inför tävling.

140815_kalmarim0204

Ställde såklart samma frågor till Leanda (som man förövrigt nästan uttalar Linda) som jag frågat mina andra Ironmaninspiratörer … 

Vad skulle du ge för råd till en vän som ska köra sin första Ironman?
* Ha en plan för hur du ska äta under dagen. In med kalorier, hela tiden. Det är det viktigaste under din dag.
* Börja springa lugnt och öka sedan efterhand som kilometrarna passerar så att den sista milen blir den stabilaste.
* Koffein. Framförallt på slutet av cyklingen och under löpningen använder jag mig av koffein för att väcka hjärnan och kroppen.

Favoritpass simning?
– Dom bästa passen är i havet, älskar när det är lite vågor. Men i en pool så är ett återkommande pass 4*50 meter (start varje minut) Direkt efter det 200 i tävlingsfart och 100 meter lugnt. Fyra eller fem vändor.

140815_kalmarim0247

140815_kalmarim0226

Favoritpass cykling?
– 5*1 minut hårt på platten + 1 min rull + 5 minuter backe, gärna med hög växel i och tävlingsfart. 15 minuter återhämtning. Två till tre gånger.

Favoritpass löpning?
– Jag har börjat älska att springa på bana. 800 meter (1 min vila) + 2*400 meter (30 sekunders vila) Gärna åtta gånger så man blir riktigt trött.

Tränar du på gym?
– Två gånger i veckan. Styrka, magövningar och mycket ensides-övningar. Enbensutfall är den övning jag tror gett mig mest det här året. Den både balanserar upp sidorna och gör en stark. Kör inte så tunga vikter. Mycket fokus på teknik och hellre fler repetioner än tunga vikter.

140815_kalmarim0238

Hur äter du?
– Till vardags så äter jag mycket kött och grönsaker. Inga halvfabrikat. En dag i veckan är ätardag, då äter jag allt. Choklad. Pizza. Vin. Nu sista dagarna innan race så försöker jag få i mig så mycket energi som möjligt.

På tävlingsmorgonen så äter jag så mycket jag kan, med så mycket energi som möjligt. Muffins och mackor med jordnötssmör, dricker en flaska med salter och electrolyter. Och kaffe. Jag älskar kafffe. Under själva tävlingen försöker jag få i mig 400 kcal i timmen. Jag startar med en plaska energidryck och har några gels på cykeln. Salttabletter. Under löpningen tar jag gels och så brukar jag äta godis, gärna vingummi.

Många tjejer oroar sig för hur dom ska göra om dom får mens under tävling. Hur gör du?
– Det är inget problem, jag har gjort många av mina bästa tävlingar när jag haft mens. Jag säger bara kör! Behöver du gå på toaletten så bara gör det.

Vad får dig att gå upp och träna en riktigt grå morgon?
– Jag tänker inte på det, jag ställer klockan, snoozar aldrig utan kliver upp och tar på mig mina träningskläder. Brukar tänka på hur lyckligt lottad jag är som har det här som mitt jobb.

Jag har en ny idol och hoppas verkligen att jag får se henne högst upp på pallen efter Ironman Hawaii!

Posted in Ironman | 4 Comments

IRONMAN KALMAR 2014

140816_kalmarimtavling1613

Ironman Kalmar. 3860 meter simning, 18 mil cykel och ett marathon på det. Det är långt. Jättelångt. Får nypa mig själv i armen och påminna mig om att jag gjort det förut. Det går bara man tar det simtag för simtag, tramptag för tramptag och steg för steg. Det där som började med en “simkurs för vuxna” för fem år sedan har nu resulterat i nio Ironman.

Det är första gången jag är riktigt besviken efter en tävling. Ironman Kalmar är den enda tävlingen jag jämför mina tider mot föregående år. Det var min femte i Kalmar och jag har tidigare blivit bättre och bättre. Men inte i år. Hade en dag där jag fick plocka upp mig själv om och om igen från jobbiga och negativa tankar.

Följ med mig runt banan 3860 meter simning, 18 mil cykel och 4,2 mil av något som liknar löpning.

När jag på morgonen gick ner och tog av täcket (det gula regnskyddet) av Tysken så upptäckte jag att den nya vattenflaskan på styret läcker när Tysken står lutad i sin ställning. Insåg att flaskan skulle vara tom när jag kommer upp från simningen så jag satte den i ramen och tänkte att jag får flytta upp den innan jag börjar cykla. Skönt att bara känna ja, ja, då gör jag det. Inte det minsta stressad.

Skärmavbild 2014-08-17 kl. 22.33.59Sa hej till lite vänner, tog den traditionella bilden med Erika i mitten och Lanttosisters på varsin sida. Syster Lisa och Anders ska få barn kring den 27 augusti så hon agerade supersupport, intervjuades i radio och fotade.

140816_kalmarimtavling1712

Hittade Anders och Greger. Tillsammans har vi gjort 82 Ironman. Igår gjorde Anders sin 9:e, Greger gjorde sin 64:e och jag min 9:e. Förra året gjorde Greger 30 Ironmans under 30 dagar. Om någon någonsin tycker att jag har gjort många menar jag. (Veckans bästa läsning var den här – hur Greger tränar. Läs!)

140816_kalmarimtavling1888

I år var det en ny slags simstart i Kalmar. Tidigare har alla startat samtidigt, förra året var det rent slagsmål under simningen. I år så fick man ställa sig med den grupp man tror man tillhör och så gick man i som ett långt tåg, tiden började tas när man passerade en tidsmatta just innan vattnet. Fungerade så bra!

Jag och Erika ställde oss längst bak i 1:10 eftersom det är vad vi planerar simma på. Har simmat på 1:15 men alltid känt att jag mesar på simningen och tar det lugnt. Planen var att trycka på och våga lägga mig bakom bra fötter (det är lättare att simma om man ligger bakom någon). Vi värmde upp med ett gäng övningar som Andreas gett mig. Träffade Karin och gick tillsammans ner i vattnet. När vi närmade oss rampen så gjorde vi high-five och klev i.

Så skön start! Ingen trängsel. Under ett långt tag har jag Erika till höger om mig. När jag andades hörde jag publiken och “Wake me up”. Tryckte på. Hittade inga fina fötter men tycker jag simmade och siktade hyfsat bra. Tyvärr kändes simningen snabbare än tiden visare efteråt.

140816_kalmarimtavling1993

På väg upp ur vattnet ser jag Lisa och hon hänger på in i växlingstältet. “Är barnet på väg?” frågar jag. Vi har skämtat om att hon kommer ropa ”vattnet har gått du måste springa snabbt” till oss när vi växlar mellan cykel och löpning.

140816_kalmarimtavling2006

Av med våtdräkten, på med hjälm och cykelskor. Brukar stå upp men förra året halkade jag när jag tog på mig skorna och skrapade knät så det blödde lite resten av dagen …

140816_kalmarimtavling2015

Ut och trampar igång benen. Publiken är helt vild. Jag skämtar inte, Kalmars publik är bäst i världen. Ingen annan Ironman är ens i närheten. Jag trodde Nice, Brasilien, Österrike eller Schweiz skulle vara bättre men nej, nej, nej. Dom är inte i närheten av Kalmars publik. Dricker lite och svänger av mot Ölandsbron. Lägger mig längst till höger och börjar sega uppför. Benen är lite trötta och jag håller igen lite, det är 18 mil som ska cyklas.

Hälsar på lite människor, blir glad över att Mattias bränner förbi mig, det betyder att han haft en bra simning, tidigare år har han kommit efter 10 mil eller så. Desiree hejar när hon kör om. Någon annan hojtar Lantto, kör hårt. Först går det upp. Sedan går det ner. I med tyngsta växeln. Jag jublar. Tysken jublar och vi swischar förbi alla som kört om oss uppför. Åh vad jag älskar det här. Älskar. Älskar. Älskar! Benen känns bra.

Svänger höger och så plötsligt känns det inte bra. In med energi men det är som att benen inte svarar. Kraften som brukar finnas där fanns bara inte. Det kändes som att cykla med bromsen på hela vägen. Vinden kom mest från väster vilket betyder sidvind mestadels av vägen på Öland. Efter 7-8 mil så var det rak motvind över Alvaret. Vackert men sååååå tungt. Min klocka hade bestämt sig för att inte visa sträcka så den stod på 0 meter hela dagen. Tänkte att det finns säkert någon mening med det. Och det kommer en skylt varje mil (ja, tanken att nu har dom nog glömt skylten kom rätt ofta upp i mitt huvud…) Men jag såg klockan och km/h. Från att ha legat över 30 km/h hela tiden så stog det plötsligt 20-någonting över Alvaret. Psykiskt nedbrytande.

Förbi kommer rena klungor med folk. Det var rätt många gäng som uppenbart körde ihop. Trist. Men det var också den enda gången där jag såg mycket klungkörning. Annars tycker jag domarna gjorde ett bra jobb och sa till när dom såg något men var lugna när dom såg att det var svårt att göra något annat än sitt bästa med att hålla avstånd. När det är mycket folk så blir det ibland svårt så jag blir så glad när det märks att dom ser vad som är klungkörning och när det bara är lite jidder för tillfället för att det är mycket folk där just då. Dryga 2000 cyklister, det är klart det är mycket folk på vägen men det här var det bästa året, tror att simstarten gjorde att det inte blev lika trångt på cykligen som det brukar.

Hejade på dom jag känner både dom som körde om och som jag körde om. Sussi trampade förbi mig på Öland, jag kom om henne när det gick lite nerför och hojtade ”tryck på nu Sussi, jag tror på dig!” Förra året gick vi i mål samtidigt, i år vill hon vill kvala till Hawaii och har tränat otroligt mycket och bra.

140816_kalmarimtavling0371

Upp över Ölandsbron och tillbaka till fastlandet. Rondellen i Kalmar är alltid en energiboost efter att ha umgåtts med sig själv i 12 mil och mest bara hört sina egna tankar så får man höra HEEEEEJJJAAAAA SOOOOOFFFIEEE i flera minuter. I rondellen hör jag speakern heja och skrika att här har ni en tjej som alltid bjuder på ett leende. Hör syster Lisa heja och vinkar. Alltså ingen förlossning ännu.

140816_kalmarimtavling2457

Sträckan på fastlandet är otroligt trist i jämförelse med Ölandscyklingen. Många 90 graders kurvor, stundtals dålig asfalt (känns rätt mycket i rumpan redan som det är …) och det är svårt att få något flyt i cyklingen. Möter Leanda Cave och skriker HEJA LEANDA. Hon ser ut som en maskin. Helt stilla överkropp och bara ett par starka ben som trycker på. Jag visualiserar att jag är hon och trycker på. Benen svarar inte. Klockan står fortfarande på 0 meter. Men jag fortsätter framåt. Vänder negativa tankar och tramptag för tramptag tar jag mig framåt. In i växlingsområdet. 06:07 cyklade jag på. Samma tid som i Österrike i juni. Där var det 1600 meter berg. Besviken är bara förnamnet men att kliva av för att dagen inte börjat som jag tänkt finns inte i mitt huvud. Jag fokuserar om och tänker att jag äntligen ska få springa. På med löparskorna och tar min flaska med lite resob i. Börjar tassa framåt. Först en vända i stan, nästan direkt ser jag Lisa, Magnus och Ahn-za. Åh, känslan av att få ett heja av någon man känner. Kärlek.

Ungefär samtidigt så kommer en cykel “1 WOMEN”. Leanda så klart. Fick ett “GO SOFIE” av henne. Även det gav energi.

140816_kalmarimtavling0620  140816_kalmarimtavling0438

 

140816_kalmarimtavling0788

Sprang igenom dom första energikontrollerna och tog små små klunkar från min flaska. Efter en mil hittade jag Tor som höll samma fart som mig. Blivande elektro-ingenjör som egentligen tränar MMA. Vi pratade oss igenom en mil men sedan ville han stanna till en extra minut och jag fortsatte. Hittade Emelie och vi plockade upp Jenny som börjat gå. Ska du inte med? Jo sa hon och så pratade vi oss igenom några kilometer. Hittade en tjej som var nästan likadant klädd som mig så vi svepte med henne också.

Nu kan man tänka PRATAR HON UNDER ETT MARATHON? Jag säger JA! I det här fallet. Kroppen gör ont men om man får tänka på något annat så rullar kilometrarna fortare och att springa i prattempo är alltid snabbare än att gå. Och som 64-Ironman Greger säger så är det antingen energi eller huvud som tar slut på en Ironmanmara. Är det inte energin så är det huvudet. Kroppen har alltid lite kvar att ge.

140816_kalmarimtavling0751

Erika sprang om mig efter en mil eller så. Hur mår du frågade hon. Tungt men bra, precis som det ska vara sa jag. Du då? Tungt sa hon. Så tassade hon förbi. Vände sig om och skrek “Men Sofie, du vet svaret på allt. Livets mening. Ta en geeeel” och så försvann hon skrattande.

140816_kalmarimtavling0950

Under en Ironman mara brukar vi skämta om att “just nu skulle jag inte vilja ha mitt löpsteg analyserat av en löpcoach”. Undrar vad Putte som är en av Urban Tribes löpscoacher säger om sitt eget löpsteg efter 3,8 km simning, 18 mil cykel och 3 mil löpning.

140816_kalmarimtavling0897

Greger och Anders hittade varandra under löpningen. Anders hade som mål att gå i mål innan 11 timmar … och lyckades!!!140816_kalmarimtavling0968

Johan Tullare träffar vi varje år i Kalmar. Varje år har jag tagit en bild när vi äter pizza ihop. I år fick det bli en löpbild istället. Alltid kul att ses!

Man springer tre varv och varje varv får man ett armband. Det är det finaste armbanden ever just där och då. När jag och Lotta som min rosa kompis visar sig heta, har två så jublar vi och säger att nu ser vi det här för sista gången idag. Och det här. Och det här. Och det här. Nu är det bara 10 kilometer kvar. Nio. Åtta. Sju. Ungefär varannan kilometer är det en energistation och vi springer mellan varje och går igenom dom. Två kilometer kan man alltid springa. In med gel varje halvtimme. Liten sipp vatten och energidryck varje station. Lite chips när man vill festa till. Tackar alla funktionärer för dagen. Dom är så bra. Dom där leende människorna i röda tröjor. Dom stoppar trafiken åt oss, hejar, bjuder oss på energidryck och ger oss fina armband. Åh vad vi älskar dom!

Det går inte fort men det går framåt. Vi pratar om vad vi ska göra när vi kommer till himmelriket för en som precis gjort en Ironman. Athletes garden. Isbad för benen, massage, soppa, pizza, frukt och öl …

Plötsligt är vi där. Målrakan. Några av dom bästa minutrarna varje år! Och Kalmars målraka är den bästa i hela världen. Man har sadistiskt nog lagt den så man springer förbi och tar höger tre gånger innan man den fjärde gången får springa in i mååååål. Det är precis så man ryms två stycken i bredd och publiken står längst med hela vägen. En gång om året får man känna sig som en superhjälte och det är här och nu. Jag och Lotta ler så ansiktet nästan spricker. Vinkar åt publiken.

140816_kalmarimtavling1608

Dagens bästa stund!

140816_kalmarimtavling1621

Lotta, tack för bra sällskap! Eftersom hon startat sin simning två minuter efter mig så fick hon en bättre tid trots att vi sprang in i mål samtidigt. Lite trist att inte veta hur man ligger till jämfört med andra men så värt en bra simstart.

Väl i mål får jag krama syster Lisa. Bägge gråter. Vet inte varför men hela stämningen är så knäpp, härlig och känslosam. Som jag skrev häromdagen alla känslorna är upphöjt i 10. Det är glädjetårar och Lisa vet precis hur ont i kroppen man har sista milen på en Ironman. Hon vet precis hur härligt det är att gå i mål.

140816_kalmarimtavling1653

Man får sin medalj och så följer en funktionär med en och visar var allt är. Fast det hon/han egentligen gör att att kolla att du är ok. Många är så fyllda av adrenalin att dom tar sig i mål, men faller ihop efter några minuter.

140816_kalmarimtavling1273

Som Sussi som bars ut på bår efter målgång.

140816_kalmarimtavling1655

Isbad om man vill. Jag gillar!

140816_kalmarimtavling1066

Anders lyckades som sagt var. 10:55:20. Så bra. Grattis!

Syster fotade hela dagen och det kommer mer bilder men här är några av mina favoriter:

140816_kalmarimtavling2246

En kille inte hann få ordning på sina skor innan start satte sig innan cyklingen och började skruva … 140816_kalmarimtavling1452

Bästa stunden på dagen… Ena sekunden superspänstig och glad. Nästa…

140816_kalmarimtavling1454

Känslosam. Så. Vackert.

140816_kalmarimtavling1429

Lyckan. Alltså lyckan!

140816_kalmarimtavling1387

Smärtan. Alltså smärtan!

140816_kalmarimtavling1329

Bästa Lina. Nytt personbästa. Så stark!

140816_kalmarimtavling1313

140816_kalmarimtavling1519

Åh favvo-Erika. Så grym. Så bra start på dagen vi fick! Tack.

140816_kalmarimtavling1259
Tommy. Glad. Glad. Glad. Nytt personbästa. Och 14 kollegor var med han på banan.

140816_kalmarimtavling1069
Bernhard körde sin 13:e Ironman. Förra året skrev han ett bra inlägg “En resa genom Svensk triathlon historia”. Läsvärt.

140816_kalmarimtavling1029
Oh, the happiness!

140816_kalmarimtavling1682

Och sedan heroes hour. Mellan 22:15 och 23:15. Då dom riktiga hjältarna går i mål. Dom som varit ute på banan upp till 16 timmar. Alla samlas kring målområdet och vinnarna står tillsammans med speaker och publik och hälsar dom sista tävlande välkomna in i mål. Det går inte att beskriva hur det är i Kalmar. Det är magiskt. Ingen bild eller film gör det rättvisa. Stan kokar.

Kalmar tack! Än en gång bästa stämningen. Bästa speakern. Bästa publiken. Bästa volontärerna. Bästa medtävlarna. Bästa. Bästa. Bästa. Ni gjorde det omöjliga. Genom nya simstarten och en lite omlagd löpbana så gjorde ni en av världens bästa Ironman ännu lite bättre. Tack.

Anmälan är öppen nu. Är du det minsta sugen. Anmäl dig. Aldrig gjort en Ironman? Med ett års träning klarar du det. Och det är värt det. Jag lovar!

Posted in Ironman | 10 Comments

Imorgon är en bra dag!

140815_kalmarim0317

Imorgon är en bra dag. Idag också. Idag började jag med att bli intervjuad i P1. Fortsatte med att simma med ett gäng vänner. Fotade ubergrymma Leanda Cave. Jobbade lite, checkade in cykeln och allt annat inför morgondagen.

Imorgon är det dags. Ironman Kalmar. Jag säger som vanligt. Håll en tumme extra hårt och skrik ett högt hejarop till mig lagom till middagstid – det är då det oftast behövs som mest. Startnummer 358.

Jag ska sova så du får nöja dig med ett bildspel från dagen.

140815_kalmarim0033

140815_kalmarim0057

Alex är löjligt laddad. 140815_kalmarim0069

Studerar simkartan … 140815_kalmarim0073

Härligt gäng att få morgonsimma med!140815_kalmarim0078

Emma och Erika. Två favoriter!    140815_kalmarim0121

Bästaste Emma är en av Sverigefavoriterna imorgon.140815_kalmarim0146

Nelker är alltid en favorit. 140815_kalmarim0149   140815_kalmarim0163

För att inte tala om Yvonne.  140815_kalmarim0165

Och Erika. 140815_kalmarim0186

Annika lär vara en av dom första upp ur vattnet. Och en av dom första in i mål i sin åldersgrupp.

140815_kalmarim0018_KJ

Ställde några frågor till K-J – också favorittippad svensk imorgon. 

140815_kalmarim0039

Margareta kör sin första Ironman, jag är mer än övertygad om att det kommer gå bra. Otroligt bra faktiskt. Ser fram emot att heja när vi möts!

140815_kalmarim0046

140815_kalmarim0043

Thomas funderar på om det är ok att ta med sig en radio i korgen imorgon … 

140815_kalmarim0260 Men största favoriten till imorgon är Leanda Cave. Jag fick tillfälle att prata med henne och ställa alla frågor jag kunde komma på. Allt från favoritpass till hur hon gör om hon har mens när hon tävlar. Läs mer här!140815_kalmarim0218

140815_kalmarim0305

Incheckning av älskade Tysken.  140815_kalmarim0323

Inte bara jag som simmar, cyklar och springer imorgon. Vi är 2700 anmälda. 140815_kalmarim0326

Grymma Sara som säger att hon ska köra fort. Och kul. 140815_kalmarim0334 140815_kalmarim0335 140815_kalmarim0344

Tjejtältet är lite mindre än killarnas, men jag misstänker att dom kommer ha mindre plats ändå …140815_kalmarim0346

Röda påsen upphängd. Red as in run … Där finns mina löparskor. 140815_kalmarim0348 140815_kalmarim0355

När man hängt upp sin cykel och sina påsar så får man ett chip som ska vara runt foten. 

Posted in Ironman | 3 Comments