TIDSOMVÄNDARE

170109_NZ20170110_0073

Hemma igen. Fattar inte att dom här två bilderna är tagna för mindre än en vecka sedan. Huvudet är 12 timmar fel. Märkligt det här med tid. Att resa till Nya Zeeland tog två dagar om jag tittar i min kalender. Tillbaka – inte ens en dag. Sista flyget från Helsingfors tog ingen tid alls. Vi lyfte 16:10 och landade 16:10.

En minut kan kännas som ett dygn och som ingenting beroende på vad du gör.

NZ_South_170101_4285

Bilderna har Hans tagit. Kolla in hans instagramflöde här speciellt den på huset vi bodde i sista veckan. Hela Nya Zeelands resan var magisk och jag njöt av varenda sekund. Men jag är glad att jag vaknade (03:00) helt pirrig och glad över min vardag. Tänker ofta på det, att det är viktigt att skapa en vardag man gillar – annars blir livet en lång längtan.

Posted in resor | Leave a comment

DUNDRET FOREVER

dundret_as

Dundret. Mitt hemmaberg. Jag blåste över den här länken om Dundret hos Åka skidor. Blev lycklig i magen av både bilder och text. Foto: Adam Klingeteg. Åkare William Larsson.

“Dundret. Namnet kommer från finskans tunturi, berg. Det i sin tur kommer från lulesamiskans/samiskans duottar eller tuoddar, namnet för lågfjäll. Enligt Wikipedia kan man se en elftedel av Sveriges yta från toppen. Det är inte dåligt, för ett lågfjäll.

Det är inget märkvärdigt berg. Lite över medel i Sverige kanske. Familjevänligt, några ordentliga hang, fostrande offpist, isigt när det är på det viset. En fyra fem fina svängar på raken kan man få i offpisten, sådana svängar man kan leva länge på. Och så kallt som fan. Klassiska svenska åkförhållanden, helt enkelt.”

Det är flera åkare som berättar om sin relation till Dundret men det är Thomas Fogdös ord som får det att pirra i mig:
Dundret var alltid närvarande, jag såg det från där jag bodde. Hösten var en årstid av förväntan. Jag såg lamporna tändas, såg när de började spruta backarna och det där pirret inför att “snart får vi åka!”. Pirret i kroppen, det kan jag sakna. Jag har fortfarande det som mental bild.

Dundret är fortfarande juvelen, jag älskar det, det är ett väldigt vackert fjäll. Men även för all tid, frustration, glädje och gemenskap jag förknippar det med. Bilden av när Dundret väcks till liv med ljus och snökanoner är förknippad med så mycket lycka.

Det är så jag vill packa om väskorna för minusgrader och åka hem!

Posted in Lappland, skidor | Leave a comment

Time Management


Blev precis intervjuad om hur jag hittar tid för det jag vill. Efteråt tog jag en kaffe och råkade på den här föreläsningen – jag gillar! Inget nytt men hon säger mycket av det jag försökte få fram när jag blev intervjuad.

Posted in Inspiration, jobb, Tid | Leave a comment

#2016bestnine

lanttolife

Lanttolife på Instagram 2016. 64186 likes på 276 inlägg. En vanlig dag bryr jag mig inte hur många hjärtan en bild får eller inte får. Instagram är mitt verkliga liv – men också mitt drömliv. Jag lägger normalt inte upp bilder från en måndagsmiddag eller ett svettigt trainerpass en vardagstorsdag (det smyger ibland in i min story–den som försvinner efter 24 timmar…). Instagram är det jag gillar, det som gör mig glad och som jag vill och lever mitt liv.

Rätt eller fel det bestämmer du. Jag älskar enkelheten med Instagram – ett konto som inte ger energi eller något annat du vill ha = avfölj! Livet är för kort för konton som ger dig negativa tankar.

Men det är lite kul i efterhand att se vilka bilder som andra tyckte om.
1. Isbadet efter Ironman Kalmar. 
2. Jag på cykeln under Laponia triathlon. 
3. Lanttoröven på cykeln under Laponia triathlon.
4. Petra innan starten på Laponia triathlon. 
5. Jag går i mål på min 13:e Ironman. Ironman Kalmar. 
6. Löpningen under Laponia triathlon. 4,2 mil från Ritsem till Stora Sjöfallet. 
7.  En härlig stund i Engadin, Schweiz. 
8. Marie dricker kaffe i Stockholm skärgård. (Här läser du “sanningen bakom instagrambilden”) 
9. Jag innan starten på Laponia triathlon. 

Posted in Lappland, Löpning | Tagged | Leave a comment

NYA ZEELAND – I LOVE YOU!

170101_nz20170101_0160

Hej från Nya Zeeland! Vi susar runt i en fantasivärld.

161231_nz20161230_0152

Här är några snap-shots från vår jul. Vi startade i Christchurch och har sedan rullat dit vi känt för. Vill vi stanna till ett tag gör vi det.

161231_nz20161230_0137

Nya Zeeland är precis så vackert som jag minns. Nya vykort runt varje hörn. Det är öken, hav, glaciärer, regnskog och allt däremellan.

170101_nz20170101_0013-1

Hans och vår campervan vid ett stopp vid Lake Tekapo. Älskar honom. Älskar vår lilla campervan. Älskar Nya Zeeland. Älskar. Älskar. Älskar. Ja du fattar …

161226_nz20161224_0093

På julafton badar man. Det är sedan gammalt. Men i år valde vi en egen strand nära pancakerocks istället för Gällivare badhus. Knäppt härligt.

161226_nz20161225_0167

Det är får överallt. Och kor. Den här bilden påminner mig om en bild i ett reportage från Nya Zeeland som jag layoutade för tidningen Vagabond när jag jobbade där.

Hans nämnde häromdagen att det ovanligt med bruna kor i världen. Sverige är ett av få länder som har många bruna kor – det vanligaste är svarta. Har aldrig tänkt på det.

161226_nz20161225_0191

Ormbunkar. Ormbunkar. Ormbunkar.

161226_nz20161225_0275

161226_nz20161226_0700161226_nz20161225_0321 161226_nz20161225_0348

Älskar lunken. Vakna utan klocka. Frukost. Packar ihop. Rullar en bit. Gör något äventyr. Äter lunch. Dricker kaffe. Rullar vidare. Något annat litet äventyr. Letar upp kvällens campingplats. Middag. En öl vid havet eller någon sjö. Somnar tidigt. Lycklig. Vaknar utan klocka … 161226_nz20161225_0529

Mira och Elis hälsar att livet på andra sidan jorden är bra det med.

161226_nz20161225_0554

Hans har köpt fiskekort och fiskar varje morgon och kväll. Vattnet är kristallklart så man ser fiskarna. Men dom ser dig också. Minns skyltarna från förra gången vi var här “Fiske är en sport – inte ett sätt att samla mat”
Du fiskar och släpper tillbaka. Hårda regler för hur många fiskar du får ta upp och hur stora dom ska vara.   161226_nz20161226_0706

Blue pools. Rätt mycket turister men det finns en orsak – knäppt vackert! Det finns en bro man kan hoppa ner i floden från. Mira stegade dit, klev över räcket och hoppade ner i vattnet, rakt framför näsan på ett gäng 25-åringa grabbar som stod och velade. Mitt mammahjärta var stolt och sedan kände jag att det var bara att kliva över jag med och hoppa ner i det iskalla vattnet.

161231_nz_cook20161231_0069

Nyårsafton firade vi vid foten av Nya Zeelands högsta berg, Mount Cook.

161231_nz_cook20161231_0120

161231_nz_cook20161231_0019-1

161231_nz20161230_0077

Sa hej till Moeraki Boulders.

161231_nz20161231_0238161231_nz_cook20161231_0131

Bäst är att få göra äventyr med dom här två. Tittar på dom och tycker dom växer varje dag. Små smarta personer med sköna funderingar och tankar. Lyx att få tillbringa tid med dom. Inser att jag snart inte kommer vara deras förstahandsval när det gäller sällskap så det är bara att njuta nu.

161231_nz20161230_0183

Elis på toppen av ett litet berg.

Nu byter vi vår campervan mot en bil och ett hus sista dagarna innan vi åker hem till verkligheten igen. Hörs!

Posted in familj, Friluftsliv, Inspiration, resor | Tagged | 4 Comments